Det är så mycket jag ser fram emot och jag är otålig!

 

Allt känns bara som en enda lång transportsträcka, väntan, längtan på nästa äventyr. Lågsäsongen är tråkigt. jaa.. 

Vi trivs bra i vårt hem och jobbet funkar bra, men vi är inte här för det "vanliga" livet (vilket jag längtar hem till jättemycket!) Utan vi vill åka snowboard nu! Vi vill åka på roadtripen som vi planerar och vi vill komma hem igen och träffa familj och vänner och komma igång med vårt liv hemma. Jag är otålig. 

 

   Visst finns det saker vi kan göra nu med, som tillexempel mini-semester till Montana som vi gjorde förra veckan, Det var kanonmysigt! Men vi vill inte göra så mycket sånt bara för att "ha något att göra", vi vill spara våra pengar nu för att kunna lägga dem på det vi verkligen vill göra. Vi vill ha så mycket som möjligt över för att kunna göra en så spännande roadtrip som möjligt sen! :)  

    Saker som vi hittar på nu känns mer som utfyllnad i vardagen, vilket jag på ett sätt tycker är grymt viktigt, vardagslyx är bra för själen, eftersom livet inte är en väntan på något bättre, livet är nu! Och självklart gör vi det bästa vi kan av det just nu, men vi vill inte lägga för mycket pengar på det och känslan är ändå på något sätt som att vi väntar. 

 

   Jag önskar att vi kunde spola fram tiden en månad. För om en månad, i början av November öppnar vissa av skidorterna runt omkring oss! :D

Planen är att jag och Younes slutar våra nuvarande jobb runt 15 november och har ca två veckors semester innan vi börjar jobba på Panorama 3 december. Den tiden kommer vi spendera i backarna så mycket som möjligt:)